Vad innebär "Märket"?
De senaste 25 åren har industrin haft en lönenormerande roll för arbetsmarknaden i stort. Den löneökning industrins parter kommer överens om i sina avtal agerar märke, det vill säga bestämmer löneökningstakten, även för resterande delar av svensk arbetsmarknad
Denna ordning har tillämpats sedan 1997 då det så kallade Industriavtalet tecknades mellan facken och arbetsgivarorganisationerna inom industrin. Avtalet är en förhandlingsordning, men den kanske viktigaste komponenten i avtalet är ”märket”. Märket innebär att den exportberoende industrin förhandlar lön först och att den löneökning de kommer överens om agerar märke, det vill säga bestämmer löneökningstakten, även för resterande delar av svensk arbetsmarknad. Denna ordning har accepterats av arbetsmarknaden i stort.
Värna svensk konkurrenskraft
Huvudsyftet med Industriavtalet är att värna svensk konkurrenskraft, att se till att svenska löner växer i takt med jämförbara konkurrentländer. Sverige är ett litet, exportberoende land.
För att vara konkurrenskraftiga på den internationella arenan får det vi producerar inte bli för dyrt. Om lönerna i Sverige springer iväg från jämförbara länder måste vi sälja det vi producerar till priser ingen vill betala. Och i så fall sjunker exporten, vilket inte bara är dåligt för de som arbetar inom exportindustrin utan för alla i Sverige.
Löneutveckling då och nu
Industriavtalet har tjänat Sverige väl och det har varit bra för svenska löntagare. Under perioden 1970-1994 hade Sverige väldigt höga nominella löneökningar. Nominella löneökningar innebär löneökningar räknat i kronor in på lönekontot. I genomsnitt uppgick de nominella löneökningarna till 8,3 procent om året.
Problemet var att de höga nominella löneökningarna starkt bidrog till att höja inflationen, som i praktiken åt upp värdet av löneökningarna. I genomsnitt under perioden var de reala löneökningarna, det vill säga den faktiskt ökade köpkraften, 0,5 procent per år.
Sedan industriavtalets tillkomst, har de nominella löneökningarna varit betydligt lägre men samtidigt har detta bidragit till att hålla tillbaka inflationen vilket i sin tur har inneburit att reallönerna i snitt ökat betydligt mer än tidigare. Sett över de senaste 25 åren har svenska arbetstagares reallöner ökat ungefär dubbelt så mycket som snittet för arbetare inom EU eller i Tyskland, samtidigt som vi i hög utsträckning upprätthållit den svenska konkurrenskraften.
Historien visar att modellen med märkessättningen är långsiktigt bra för arbetstagarna, för arbetsgivarna, och för Sverige som nation. Modellen utmanas med jämna mellanrum av fackförbund som vill ha högre löneökningar än andra branscher. En sådan ordning riskerar att återigen starta en löneökningsspiral, där olika fackförbund försöker överträffa varandra med höga nominella löneökningar. En sådan ordning skulle inte bara urholka svensk konkurrenskraft och hota svenska jobb, utan också i praktiken resultera i låga eller obefintliga reallöneökningar.
