Lagförslag från EU att hålla koll på - Right to repair och Substantiating Green Claims

I de fall där kostnaderna för utbyte är lika med eller större än kostnaderna för reparation, ska säljaren reparera varorna.

Reparationsskyldigheten åligger tillverkare och det finns inga direkta skyldigheter för återförsäljare.

Återförsäljare spelar dock fortfarande en roll vid reparation eftersom konsumenten ska kontakta säljaren, vilket kan vara både återförsäljare och direkt från tillverkaren.

Ett obligatoriskt europeiskt formulär för reparationsinformation kommer införas, vilket ger insyn i reparationsvillkor och pris och gör det lättare för konsumenter att jämföra reparationserbjudanden.

Medlemsstaterna är skyldiga att skapa en onlineplattform för reparationer och varor som är föremål för renovering, där möjlighet ges att koppla samman konsumenter med reparatörer och säljare av renoverade varor i deras område. Plattformen kommer att möjliggöra sökningar efter plats och kvalitetsstandarder, hjälpa konsumenter att hitta attraktiva erbjudanden och öka synligheten för reparatörer.

En europeisk kvalitetsstandard för reparationstjänster kommer att utvecklas för att hjälpa konsumenter att identifiera reparatörer som åtar sig en högre kvalitetsnivå. Denna standard för "enkel reparation" kommer att vara öppen för alla reparatörer i hela EU som är villiga att förbinda sig till minimikvalitetsstandarder.

Reparationsskyldigheten är begränsad till sällanköpsvaror.

För att kontrollera spridningen av miljömärkningar kommer nya offentliga märkningssystem inte att tillåtas, såvida de inte utvecklas på EU-nivå. De nya reglerna för styrning av miljömärkningssystem ska säkerställa att de är solida, transparenta och tillförlitliga.

Alla nya privata märkningssystem kommer att behöva visa högre miljöambition än befintliga och få ett förhandsgodkännande för att tillåtas.

När företag väljer att göra ett "grönt påstående" om sina produkter eller tjänster, måste de respektera miniminormer för hur de underbygger dessa påståenden och hur de kommunicerar dem. Det införs tydliga kriterier för hur företag ska bevisa sina miljöpåståenden och märkningar.

Innan företag kommunicerar "gröna påståenden" till konsumenter, måste sådana påståenden och etiketter verifieras av en oberoende och ackrediterad part och bevisas med vetenskapliga bevis.

Förslaget riktar sig mot uttryckliga påståenden som görs på frivillig basis av företag gentemot konsumenter som avser miljöpåverkan, aspekter eller prestanda hos en produkt eller handlaren själv och som för närvarande inte omfattas av andra EU-regler.